Euskal Herria ahozko transmisioaren lurraldea da, non kantuak ahotik belarrira ibilki diren, belaunaldi batetik bestera… Euskal Museoko artxiboek, aldiz, ahozkotasuna ez zela transmisio molde bakarra erakusten dute. Kantuak idazten ziren, inprimatzen eta trukatzen. Kantu kaier ugari han aurki daitezke, maiz eskuz idatziak eta jatorri desberdineko testuak biltzen dituztenak, baita ere kantu ezagun, bertsolarien bat-batekoen transkripzio, inprimakien kopia, olerki, testu politiko ala oroitzarrezko franko.
Lekukotasun horien artean bada 1853ko bat, [Six chansons basques] (Sei euskal kantu) deitua dena. Izenburua bitxia aurki daiteke errealitatean dokumentuan bederatzi testu baitira. Eskuizkribuaren egilea ezezaguna da, baina bere hautuek Aldudeko herriari atxikia dela dudarik gabe uzten dute. Testuak euskaraz dira, baina izenburu eta iruzkinak frantsesez.
Perkain, Aldudeko legendazko pilotaria
![]() |
Eskuizkribuetako bederatzi kantuetarik, 4 pilotari buruz dira, bakoitzak Aldudeko jokalari batuen “garaipen dirdiratsuak” kontatzen dituztenak. Lehenak eta azkenak, Chanson sur la partie de paume jouée à St Palais entre Percain et Açantza (Perkain eta Azantzaren artean Donapaleun jokatutako pilota partidari buruzko kantua) eta Chanson sur la partie de paume qui se joua à Tolosa (Tolosan jokatutako pilota partidari buruzko kantua) XVIII. mendeko Aldudeko Perkain pilotari famatua goraipatzen dute. Haren sorturtea ezezaguna da (menturaz 1760 inguruetan), haren izena dudazkoa (Juan Martin Inda?) eta Aldudarra zela ere zalantzan ezartzen da(1). Baina legenda bat bilakatu da, kantu horiei esker, baita ere antzezlan bat (Perkain; drame sous la Terreur et dans le pays Basque, Harispe, 1903) eta opera bati esker (Perkain, Légende lyrique en 3 actes, livret de Pierre-Barthélémy Gheusi). Eskuizkribuko bi kantu horietarik lehena, Perkain eta Azantza edo Norat joaiten zira izenekin ezagutua ere, 1790ko liteke.
Pilotari buruzko beste bi kantuak Cantu berriak eta Chanson sur la partie de paume jouée entre les français et les espagnols à Lamiareta (Lamiaretan frantses eta espainolen artean jokatutako pilota partidari buruzko kantua) 1850 eta 1853koak dira. Herriko beste gazte batzuen garaipenak eta herritarren harrotasuna aipatzen dituzte.
(…) Lehen aldico dena Landare gazte bat Aguertcen bai çalhoina Celhay deitcen den bat, Luce eta lerdena, Onhesta orobat, Menturaz daithakena Don Percain berri bat. (…) |
(…) Apparait sur le pré Pour la première fois Une jeune pousse Nommée Celhay Grand, svelte, Et honnête Qui pourrait devenir Un nouveau Don Percain (…) |
1853ko Urruñako koplarien gudua
Eskuizkribuko beste hiru testu Anton Abadiak 1853an Urruñan besten kari antolatutako bertso lehiaketatik heldu dira. “Bayonne – Imprimerie Fossé et Lasserre” eskuzko iruzkinak agerian uzten duen bezala, kopia inprimaki batetarik egina da, segur ere zeingehiagoken ondotik testuak zabaltzeko argitaratzen ziren bertso-paper horietako batetik.
![]() |
Hiru testuek gai bera dute, epaimahaiak inposatukoa: “Uruguaiko Montevideorantz abian den euskaldun gazte baten penak”. Eskuizkribuko ordenak ez du epaileen sailkapena segitzen, lehenik agertzen den kantua Martin Egiategirena baita, Montevideon bertan idatzia, 1853ko ekainaren 24an. Sariztatua izan ez zen obra bat, baina inprimatua eta zabaldua izan zena ala ere, eta eskuizkribuaren egileak artoski kopiatu duena, aldaketa bakar bat ekarriz, inprimakian agertzen ez den beharrezkoa zitzaion gehitze bat : autorea Aldudekoa zen!
![]() |
Beste bi kantuak Bardozeko Bernard Celhaberen obra dira bata (Entzunik espantutan Indien berria), Garaziko Landarretxena bestea (Nahi nuen kantatu). Deigarri da 1853ko lehiaketa horretan parte hartu zutela Gratien Adema « Zalduby » idazleak, eta Pierre Topet Etxahun Zuberuko koblalariak.
![]() |
![]() |
Martin Eguiategiren testua inprimaturik - http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k65316404/ | Bi lehen sarien bertsoak inprimaturik. http://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k65341514/ |
Sabeleko mina eta horren eraginak
Bi azken testuek gai osoki desberdinak jorratzen dituzte: 1852an Baionako diozesako bikario orokor izendatua izan zen Harramboure abadeari buruzko bat alde batetik, eta Chanson sur ma colique et ses effets (nire sabeleko mina eta horren eraginei buruzko kantua) bestalde.
Anonimoa gelditzen den azken testu horrek kontatzen ditu, 12 koplatan, bat-batean sabeleko min izugarri batek harrapatzen duen gazte baten gorabeherak:
Gogoz lorietan nintcen Yaunac bertzela penxatcen Colica çaut betan yauzten Ene errayac bihurtcen Eri banintçan galdatcen ! |
(…) J’étais d’humeur joyeuse Mais Dieu pensait autrement La colique me descendit soudain Transformant mes reins A me demander si j’étais malade ! |
Lehen sendabideek ez dute eraginik izanen, baina – Jainkoaren esku hartze bati esker – ondokoek bai. Ipuin horren irakaspena azken koplan agertzen da:
Yende onac, ene baithan, Harçaçue egun huntan Escola çuen onetan : Preça beti osasuna Yaun-onaren onthasuna, Beldursco içan gaitçaren Beldurrago colicaren Baina guciz Yaincoaren ! |
Braves gens, tirez ce jour Un enseignement De mon cas : Appréciez toujours la santé, Ce don du bon Dieu Redoutez le mal Redoutez davantage la colique Mais surtout redoutez Dieu ! |
Dokumentu numerikoa
Numerizatutako dokumentua Bilketan aurki dezakezu: http://gordailu.bilketa.eus/notice.php?q=id:196096
Escualdun baten biotzminac Montebideorat Yuanez
Hona (Aldudeko) Martin Egiategiren testu osoa:
Escualdun baten biotzminac Montebideorat Yuanez | Les peines d’un basque allant à Montevideo |
Gazte nintcen oraino, Aski errana da, Adin hartan gutino Gauça phisatcen da : Aditu nuyeneco Montebiden fama Herriaren uzteco Lotcen çaut sulama. |
J’étais encore jeune, Et il est assez dit Que l’on pèse moins les choses À cet âge là : Dès que j’entendis La réputation de Montevideo, S’embrasa en moi l’envie De quitter le pays. |
Ni airatceco becen Tratantec hartceco Sareac prest çauzkaten Dena erraiteco, Yaun hekien mihian, Ez da dudatceco, Onthasunen erdian Naiz behin bethico. |
Si c’était pour me faire décoller, Les trafiquants pour me prendre Avaient leurs filets tendus, prêts A dire n’importe quoi, D’après la langue de ces messieurs Il n’y avait pas de doutes, Au milieu des richesses J’entrais une fois pour toute. |
Ederki llilluratu Nautenean elhez, Ninduten amarratu Cinez eta leguez : Guero atchikitceco Portuan auhenez, Bicitcen ikhasteco, Nituenac yanez ! |
Ils m’ont joliment émerveillé Avec leurs mots, Ils m’ont amarré Par mes engagements et par la loi : Pour me garder ensuite Au port en pleur, Mangeant ce que j’avais Pour m’apprendre à vivre ! |
Pasayaco demboraz Gaitcic erraiteco Nihorc ez du menturaz Clarki mintçateeco : Lur-sagar ustel asco Chardin beguigorri Han ciren yastatceco. Bihotz altchagarri. |
Sur le temps de passage Personne n’ose Dire du mal. Pour parler clairement ; Beaucoup de pommes de terre pourries Et des sardines aux yeux rouges Voila ce qu’il y avait à déguster. A en soulever le cœur. |
Hala guinduen ere Sabela cimurric, Içan gabe batere Amenxen beldurric; Goiti-beheiti agudo, Beguia ilhunic, Ikhusi Montebido Doi doia biciric. |
Et nous étions ainsi L’estomac serré Sans avoir jamais Peur de nos rêves Montant et descendant sans cesse Le regard noir Voulant voir Montevideo Un minimum en vie. |
Biciaren erdia Baita esperantca, Untcico miseria Ahantciric datça : Celacotz leihorrian, Cioten, multçoca Urre-cilhar hirian Biltceco ahurca. |
Si la moitié de la vie Est fait d’espérance La misère du bateau Était oubliée : Car à terre il y avait, C’est ce qui se disait, De l’or et de l’argent A ramasser à pleine main. |
Bainan enganioa Orai dut ikhusten, Ene erhokeria Ongui deithoratcen; Amenx eder batetic Nola den ilkhitcen, Onthasunen erditic Escale huts nintcen ! |
Mais la tromperie Je la vois maintenant Je regrette amèrement Ma folie ; Comment un beau rêve Peut s’effondrer, Au lieu d’être au milieu de richesses Je n’étais plus qu’un mendiant ! |
Urruneco eltcea Errana da urrez, Ikhus beça etchea, Aurkhitcen da lurrez ! Cer erran guehiago Atceman gaichoez! Oguian guehichago Gasnaki emanez. |
Le pot lointain On le dit d’or, Dès qu’on l’a à domicile On s’aperçoit qu’il est de terre ! Que dire de plus Des pauvres attrapés ! En mettant plus de fromage Dans leur pain. |
Alde gucietaric Hunat ethorriac, Edo çoin motetaric Guiçon galgarriac, Irabaciac chuhur, Ardura gastuac, Gaizki ez laizke segur Carcelan sarthuac. |
De tous les côtés Venus ici, De tous types, Tous des perdants, Les bénéfices rares Les frais plus nombreux, Ils ne seraient certainement pas plus mal Enfermés en prison. |
Nonbait balu yendeac Nonbait descanxua, Badire languileac Non da sosegua ? Batean guerla eta Bertcean ohointça Nun nahi canibeta, Noiz nahi hil hotça. |
Si seulement ces gens Avaient un lieu de repos, Il y a des travailleurs Mais où est l’argent ? Pour l’un la guerre Pour l’autre le vol Partout des couteaux, Toujours des cadavres. |
Lur batetaric salto, Ya bertcera curri, Hemen gabiltça suelto Nigar-eguingarri! Hain ongui nintakena Nere sort-herrian, Cer yan-edan nukena Aita-amen aldian ! |
Sautant d’une terre Courant déjà sur l’autre, Nous y voila souvent Au bord des larmes ! Que je serais bien Dans mon pays natal Que ne mangerais et boirais-je pas Au côté de mes parents ! |
Nun çarete gazteco, Oi! lagun maiteac, Nun dire bestetaco Gure dostatceac? Cer anaitasun eta Cer alegrantcia! Ala iraungui baita Orduco bicia! |
Où êtes-vous, Oh ! Amis de mon enfance, Où sont les jeux De nos fêtes ? Quelle fraternité et Quelle joie ! Si la vie d’alors Avait duré ainsi ! |
Aidiz hemen trumilca Gabiltça, tristeac! Elgarrentçat beldurka, Cer dohakabeac ! Ardurenic halere Mairuac iduri, Eman gabe batere Condu arimari! |
Mais nous venons ici, En nombre, tristes de nous ! Effrayés les uns par les autres, Quels malheureux ! Même les plus responsables Ressemblent à des maures, Sans jamais rendre compte À leur âme ! |
Oraintche egagutcen Dut cinez eguia, Beranche auhendatcen Ene haurkeria ! Batbederac hargatic Guerorat guardia, Bederen casco dunic ! Hunat ez abia. |
C’est maintenant que je découvre la vérité, Trop tard que je me lamente Sur mon enfantillage ! Que chacun garde Cela à l’avenir, De moins ce qui en ont dans le crâne ! Ne venez pas ici. |
Harçaçue exemplu Nere Escualdunac, Ez ceren enganatu, Gazteco lagunac ! Hor berean duçue Segur onthasuna, Beiratçen baduçue Yarreikitasuna. |
Prenez pour exemple, Mes basques, Mes amis de jeunesse Qui ne s’étaient pas trompés ! Vous avez la richesse Là-même où vous êtes Pour peu que vous respectiez La persévérance. |
Hitzno bat curetaco, Arreba Cattalin, Churi guciac oro Ez dire, ez irin ! Etçaitçu gaitcituco Erraitearekin : Presuna ohorezco Batño hunat ez yin ! |
Un petit mot pour toi, Ma sœur Kattalin, Tout ce qui est blanc N’est pas farine ! Cela ne te fera pas de mal De te dire que Pas une seule personne d’honneur N’est venu par ici ! |
Batbederac deçala Yayo- den herria Preça , ama beçala, Lur maithagarria. Duelaric seguitcen Bicitce moldea Hortantche da aurkhitzen Ceruco bidea. |
Que tout un chacun Apprécie, comme sa mère, Le pays où il est né, La terre bien aimée. C’est en suivant ce mode de vie que l’on découvre le chemin du ciel. |
Montevideo, le 24 Juin 1853. Martin EGUIATEGUY. |
Bibliografia
- Perkain le pelotari, Les Amis de la vielle Navarre - http://www.amisvieillenavarre.fr/wp-content/uploads/2015/12/PERKAIN.pdf
- Perkain : drame sous la Terreur et dans le pays Basque, Harispe, 1903, Plon-Nourrit et Cie éditeurs
- Perkain, Légende lyrique en 3 actes, livret de Pierre-Barthélémy Gheusi, 1932 http://catalogue.bnf.fr/ark:/12148/cb432131233
- Autour de la chanson de Perkain, Georges Lacombe, 1921, Ed. Gure Herria
- Anton Abbadiaren Koplari Guduak, Susa, http://www.susa-literatura.eus/emailuak/abbadia/
- Anton Abbadiaren koplarien guduak. Bertso eta aire zenbaiten bilduma 1851-1897, Patri Urkizu, 1997, Ed. Eusklatzaindia